torsdag 25 september 2014

Envishet och samvete

Dags för en uppdatering igen! Med lite tur blir det här en vana. Jag har inte varit upp på bygget sedan förra inlägget men Jav har kämpat på bra. Förhoppningsvis är det lika tillfredsställande för honom som för mig när resultatet är så tydligt!
Jag tycker inte om att ha honom klättrandes på taket utan att någon är med men förstår också att vi inte alltid har något val om bygget ska gå framåt. Min man är nog den mest envisa person jag känner, på gott och ont. Har han bestämt sig för att något ska funka, då funkar det. Det är ganska sällan han behöver erkänna sig besegrad. Nu är snart norrsidan av taket besegrat! Ibland får jag dåligt samvete för att jag har tvivlat.

Om ett par plåtrader och vindskivor till så har vi ett komplett tak på norra sidan!

söndag 21 september 2014

Att ta nya tag

En vår, en sommar och snart en halv höst har passerat sedan jag senast skrev något här på bloggen. Jag har inbillat mig att det beror på att det inte har hänt så mycket på bygget men sanningen är nog den att jag inte orkar tänka så mycket på bygget. Det är så väldigt mycket drömmar och känslor involverade i det som händer och inte händer där uppe att jag inte riktigt klarar av att slitas mellan hopp och förtvivlan. Vi hade besök av representanter från kommunens bygg- och miljökontor i juni. De gav Jav i uppdrag att försöka acceptera att ta hjälp av snickare med att få utsidan klar. Mig gav de i uppdrag att TRO på projektet. Vi jobbar båda hårt med att uppfylla våra respektive delar av det avtalet. Därför kommer så till slut en uppdatering.

Det har varit en lång och varm sommar där juli nästan var för varm för att det skulle bli något vettigt gjort. Augusti blev istället väldigt blöt och kall. Jav och hans farbror har dock kämpat på. Det största som har hänt är att hela taket tagits ner och satts upp på nytt eftersom rotet var fuktskadat. Det har varit ett tidsödande jobb men nu ligger där ljust och fräscht virke och jag gläds oerhört mycket åt det. Javs farbror har sjåat på på norrsidan och tagit ner och bytt ut gipset som fått påväxt mot osb-skivor och ny isolering. För att stärka upp konstruktionen har de också satt upp några innerväggar vilket gör att det nu går att urskönja det som kommer att bli kök och sovrum på nedervåningen. I talande stund kryper Jav omkring på taket och lägger plåt. Igår försökte jag mig på att hjälpa till att bära upp en plåt-våd (om man kan säga så?). Sådana gånger kan jag inte låta bli att undra om vi är riktigt kloka som bygger på en klippa? Vi gör livet lite svårare för oss än vad det skulle behöva vara. Egentligen. Försöker ta in utsikten däruppifrån och ändå tänka att allt elände kommer att vara mödan värd när huset står klart. Tro, Karin, tro!

Så här såg det ut i juli när Javs fantastiske farbror jobbade hårt på att byta materialet i norrväggen.

Här kommer vår entré att ligga. I tornet framför har min dotter paxat sitt rum.

Vy från entrén och in. Bakom väggen rakt fram kommer vårt kök att ligga. Till vänster i bild, bakom den inplastade isoleringen, blir vardagsrum och matplats.

Förra helgen fick Jav hjälp av snäll-Erik att få upp de första raderna plåt på norrsidan.

Bara vindskivorna får huset att se mer "på riktigt" ut

söndag 20 april 2014

Livets hårda skola

Vissa läxor måste man tydligen lära sig den hårda vägen. Efter fjolårets kamp med att få ner fuktskadade väggar samt få på rote och takpapp under knepiga väderförhållanden visade sig vara förgäves. Den första novemberstormen tog takpappen med sig och nu återstår bara att riva ner rotet och börja om från början. Som tur är skiner solen från en blå himmel idag och gör livet lite lättare att leva. Bara att kavla upp ärmarna och sätta fart!