Envishet och samvete

Dags för en uppdatering igen! Med lite tur blir det här en vana. Jag har inte varit upp på bygget sedan förra inlägget men Jav har kämpat på bra. Förhoppningsvis är det lika tillfredsställande för honom som för mig när resultatet är så tydligt!
Jag tycker inte om att ha honom klättrandes på taket utan att någon är med men förstår också att vi inte alltid har något val om bygget ska gå framåt. Min man är nog den mest envisa person jag känner, på gott och ont. Har han bestämt sig för att något ska funka, då funkar det. Det är ganska sällan han behöver erkänna sig besegrad. Nu är snart norrsidan av taket besegrat! Ibland får jag dåligt samvete för att jag har tvivlat.

Om ett par plåtrader och vindskivor till så har vi ett komplett tak på norra sidan!